Att välja väg i lavinterräng

Vi rår inte över vädret eller hur stabilt snötäcket är, men våra vägval bestämmer vi över själva. När vi väljer var, när och hur vi åker så bestämmer vi också hur stora risker vi utsätter oss för.

 

Första steget till bra vägval är att förstå var laviner kan starta. Andra steget är att fundera över vad konsekvenserna blir av att starta en lavin på just den platsen, vad som finns i lavinens väg. Tredje steget är att förstå vilken väg lavinen tar och hur långt den når om den startar.

Det allra viktigaste är att vi använder oss av det vi vet till att ta bra beslut och att vi odlar goda vanor.  Ett helt säkert vägval undviker både de platser där man kan starta laviner och deras utloppsområden. Men många människor vill åka snöskoter eller skidor i brant terräng, då blir detaljerna i vägvalen och de goda vanorna desto viktigare. 

Känna igen platser där laviner startar

Laviner startar på sluttningar som är brantare än 25 grader. Det gäller för flaklaviner i torr och kall snö och det är den typen av laviner som orsakar nästan alla olyckor. Är det flackare än 25 grader glider inte snön iväg, undantaget är när en stor del av snötäcket är blött, då kan laviner gå på flackare sluttningar.  En enkel regel är att laviner blir vanligare ju brantare sluttningen är, till dess att det är för brant för snön att ligga kvar. 

Vägval4De röda fälten på bilden är branta nog för att laviner ska starta, så kallade startzoner.

Konsekvenser – terrängfällor

På vissa platser blir konsekvenserna av att åka med en lavin genast mycket stora. Många erfarna människor undviker alltid dessa platser – oavsett vad de tror om snötäcket. Titta nedanför sluttningen, vad finns i lavinens väg? Tänk att du tumlar okontrollerat i 50 km/h, träd och stora stenblock är potentiella köttkvarnar i de hastigheterna och att falla handlöst utför stup eller i annan mycket brant terräng är också uppenbart farligt.

På andra platser är det stor risk att bli djupt begravd i snötäcket och ju djupare begravd man blir desto mindre är chansen att överleva. Det blir svårare för någon att hitta dig, även med lavinräddningsutrustning, och det tar längre tid att gräva fram dig. Samtidigt är tiden mycket kort - snötrycket djupt i käglan gör det omöjligt att andas.

Bäckraviner, svackor och andra ställen där lavinkäglan bromsas tvärt är terrängfällor. I en ravin behövs bara en liten lavin för att begrava en människa.

Vägval3
Terrängformationer som gör det extra farligt att åka med en lavin kallar vi för terrängfällor. På bilden ser vi en bäckravin, en brant sluttning med träd under och stup och klippor. 
 

Lavinens bana

Laviner startar bara på branta sluttningar, men får de upp farten kan de nå flackare terräng nedanför. Det finns inget exakt sätt att räkna ut hur långt en lavin kan nå, det beror på alldeles för många faktorer. Det säkraste sättet är att iaktta hur långt tidigare laviner nått. I skogen syns det som lavinstråk utan träd eller skador på träden. Många olyckor har inträffat för att människor underskattat hur långt en stor lavin kan nå. Håll avstånd, stanna långt nedanför eller på sidan av lavinbanan. Det gäller särskilt om kompisar eller andra befinner sig på sluttningen och kan starta en lavin.

Startzonen är där vi själva kan starta laviner, där är tiden vi befinner oss där inte det vitkiga utan framförallt var vi åker. Lavinen startar om och när vi belastar snötäcket på fel plats. I utloppsområdet är däremot den största faran att någon annan startar en lavin som når oss, eller att den startar spontant. Passerar vi lavinbanan snabbt är sannolikheten för att träffas inte stor, men om det skulle inträffa är vi i en mycket dålig sits, underst i lavinkäglan och med hela sluttningens snö som kommer rusande uppifrån. Därför försöker man att snabbt passera en lavinbana och minimera tiden man exponeras.

vägval2
Stora laviner kan nå långt ned flackare terräng. Att snabbt passera ett utloppsområde innebär låg risk, så länge inte någon annan rör sig i startzonen. Om en lavin tar en långt ned i banan är man i en mycket dålig sits.

Vägval

Att välja en säker terräng i svenska fjällen utan risk för laviner är oftast inte svårt. Det finns gott om snällt lutande fjällhedar och breda dalar där det inte går laviner ens i teorin. Nyckeln här är att hålla koll på var man är och vad man har ovanför sig. Å andra sidan är branta sluttningar lika lavinfarliga i Sverige som i andra bergsländer när man väl befinner sig på dem, så låt dig inte luras om fjälltopparna är mindre spetsiga.

Lutningen är det som avgör om en lavin kan starta eller inte, säkraste vägvalet är oftast det flackaste. Lämpligt nog är det i regel också den enklaste och snabbaste vägen upp på fjälelt, även när den inte är kortast. Glöm bara inte bort vad som finns ovanför och att undvika terrängfällor.

Vägval1
Gröna fält är säkra, de gula är svåra att bedöma på avstånd. A Breda dalar är säkra. B. Sluttningar under 25 grader är säkra om det inte finns brantare partier ovan. C.I mycket tät skog startar inte laviner. D och E är vanliga vägval men svårare att bedöma på avstånd. Hur branta är sluttningarna och vad finns ovanför?  

Säkra platser

  • Breda dalar är säkra, vinterlederna i svenska fjällen är med några få undantag också dragna i lavinsäker terräng.
  •  Mycket tät skog binder snötäcket. Det gäller särskilt barrskog där grenar frusit fast i snön. Fjällbjörkskog är inte lika effektiv.
  • Terräng som är flackare än 25 grader är säker, om det inte finns brantare sluttningar ovanför. (Undantaget är när det är blött djupt ned i snötäcket, blöta laviner kan gå i flackare terräng)
  •  Undvik bäckraviner och andra terrängfällor även när terrängen är snäll i övrigt.

 Vanliga vägval

En gammal regel är att följa ryggar och kammar för att undvika laviner. De är ofta säkrare vägval främst på grund av att de lutar mindre. Dessutom samlas i regel mindre drevsnö på ryggen, men det behöver inte betyda att snön är stabil. Om bergsryggen är helt säker eller inte beror på hur brant den är.

Andra tecken på lavinfara i terrängen

Det är svårt att som enskild skid- eller skoteråkare utvärdera hur stabil snön är. Några tydliga tecken på lavinfara är däremot bra att ha med sig och titta efter:

Laviner kommer sällan ensamma. Ser du en kägla eller brottkant är det bevis på att snön varit eller är instabil och att den kan vara det på fler platser.

Kollapser och suckande ljud i snön, "whumpfar", är en signal om att snötäcket är instabilt. Det du hört är samma mekanism som sker i snön när en lavin startar, men troligen var det för flackt för snön att börja glida. Långa sprickor som bildas i snön när man åker skidor eller skoter på den är också ett tecken på lavinfara. (Sprickbildningen är vanligast i drevsnö).

snödrev

Läsluttningar

Flest laviner går det under eller den närmaste tiden efter snöfall och snödrev och de gör det på läsluttningarna. Där bildas nya flak och där är snötäcket mest utsatt för ny belastning. De som arbetar yrkesmässigt håller därför alltid reda på från vilket håll det har blåst och förekommit snödrev. Snötäcket och lavinfaran skiljer sig mellan olika väderstreck på sluttningarna.

Vägval i brant terräng

Vill man åka brant på skidor eller snöskoter hamnar man i ofta lavinterräng. Lutar det tillräckligt för att en lavin ska starta beror det på snöstabiliteten om den gör det eller inte. Lutningen är fortfarande en viktig aspekt, laviner blir vanligare när det blir brantare. Mycket handlar om hur stabil snön är, och om att undvika de platser där snön är mest instabil. Det är ofta svårt att avgöra, men ta varningssignalerna som nämns ovan på allvar. Vad man kan göra är att minska konsekvenserna om snön inte är så stabil som man trodde. Undvik de platser där en missbedömning blir ödesdiger. Det handlar också om bra vanor, gott omdöme, kompisar och lavinutrustning. 

I slutändan är det är svårt, för att inte säga omöjligt, att i längden vistas på lavinsluttningar utan att utsätta sig får någon som helst fara. Däremot kan man påverka hur stora risker man tar.

 

x