Tre snabba frågor till fjällräddaren Rickard Svedjestenkard Svedjesten

Rickard Svedjesten, ordförande för SVEFRO (Svenska Fjällräddares Riksorganisation). Tillsammans med Polisen arbetar med SVEFRO med organiserad lavinräddning. Rickard har arbetat som fjällräddare i 30 år och utbildat inom lavinsäkerhet sedan 1994, numera enbart inom Fjällräddningen. Han är svensk delegat i International Commission for Alpine Rescue (ICAR).

Det har skett stora förändringar. Den viktigaste var när det nationella lavinprognosprogrammet introducerades 2016. För Fjällräddningen har lavinprognoser idag en stor betydelse. Vi använder alltid lokal prognos som beslutsunderlag för att färdas säkert under räddningsuppdrag. Flera fjällräddare arbetar också inom lavinprognosprogrammet. Det stärker kompetensen åt båda håll. Vad som ytterligare stärker det svenska lavinsäkerhetssystemet är utbildningskonceptet SVELAV. Det är nationellt och ger en gemensam och stabil grund för både privatpersoner och för professionellt arbete i lavinterräng.

Under denna tid har det skett en snabb utveckling, inte minst på utrustningssidan. Områden som tidigare var svårtillgängliga med skoter kan nu nås även av den som har begränsad rutin. Kunskapsnivån om laviner är alldeles för låg. Många friåkare på skoter förstår inte att de befinner sig i riskmiljö. Vi är på väg i samma riktning som i Nordamerika där många av de omkomna i laviner är skoterförare. Att det nu finns lavinutbildningar anpassade särskilt för skoterförare i Sverige är därför ett viktigt steg i rätt riktning.

Det allra viktigaste är att skaffa utbildning, det är a och o. Den som inte har utbildning kan ha svårt att förstå varför 2 eller 3 på lavinskalan kan innebära farliga förhållanden. Utbildning hänger samman med lavinutrustning. För att kunna använda lavinutrustningen krävs utbildning. Många svenskar söker sig också utomlands, inte minst till Alperna. Det är lika viktigt där som hemma att läsa den lokala lavinprognosen samt att rådfråga sakkunniga på plats.